Ny bloggsida

Jag har varit sur på mig själv för att jag valde walle89___, som bloggsida. Men nu har jag skapat en ny, men inte helt ny utan jag har exporterat denna blogg till min nya sida.

http://sandrawallstrom.blogspot.com/

Ciaoo!

Till doktorn

På fredag har jag fått ledigt från jobbet, för då ska jag till doktorn igen. Fick ju ta en massa blodprov förra gången, så på fredag får jag väl resultaten på dem. Ska även kolla upp en körtel som var stor och svullen under förra besöket. Jag har försökt att känna efter om den fortfarande finns kvar, men jag har märkt att jag inte riktigt vet vad jag letar efter och var jag ska leta. Men men, vi får se hur det går.

Roadtrip baby!

Idag bestämdes det. Malin, Palmen och jag drar på roadtrip över en dag och vi åker ner till Gällstad på torsdag nästa vecka. Vi ska stanna på en massa trevliga ställen, som Jönköping och Gränna, och sen blir det besök på lager 157 i Gällstad. Det bästa är att det är med de härligaste Malinbrudarna! Ser verkligen fram emot resan.

Mardrömsdagen

Vi har en tid varit överbemannade på mitt jobb och vi fick innan jul reda på att folk var tvungna att sluta. Jag visste inte riktigt när detta beslut och besked skulle komma. Det gjorde mig väldigt nervös och orolig, jag var ett monster hemma och jag kunde inte sova gott. Så för ungefär en vecka sedan fick vi plötsligt beskedet. Några finfina personer fick sluta och den här dagen var förjävlig på jobbet. Under hela dagen kände jag mig ledsen för att det hade blivit som det blev, men det hade jag oavsett vilka som hade fått gå. Men samtidigt kände jag mig väldigt lättad och glad att få vara kvar på detta jobb. Jag hade innan varit så rädd att få sluta på detta jobb som jag verkligen tycker är riktigt roligt. Kassabitchen är kvar, yes baby!

Livet leker med liten marginal

För snart en vecka sedan skulle jag åka till jobbet som vanligt. Sandra skulle komma och hämta mig och sen skulle vi bara ta upp Fredrik på vägen till jobbet. Jag var lite sen ut till mötesplatsen utanför "Tre kronor", så Sandra hade fått vänta ett tag. Men iväg kom vi i alla fall och vi åkte hem till Fredrik. Allt var som vanligt och vi satt där alla tre med våra tankar och samtalsämnen. Rätt som det var kunde allt ha varit slut. Vi skulle köra ut på stora vägen och åka vänster till H-näs, och vi såg inte långtradaren som kan ifrån vänster så Sandra gasade och började köra ut i vägen. Jag satt i min egen lilla värld och kollade bara rakt fram, men blev plötsligt rädd när Fredrik skriker rakt ut. Jag känner Sandra bromsa och jag tittar åt vänster och ser den stora lastbilen komma i hög, hög fart mot oss. Bromsarna tar inte, utan vi glider i hög fart på snön och vi kör rakt in i lastbilen, och slår i flera gånger. Det ögonblicket var så fruktansvärt. Hade det hela hänt en hundradel tidigare hade lastbilen kört rakt in i sidan på oss, och det hade kunnat sluta fruktansvärt. Nu hade vi jättetur och ingen gjorde sig fysiskt illa. Men alla tre var väldigt upprörda efter händelsen, och jag själv mådde inte alls bra. Med blandade tankar på vad som hade hänt, vad som kunde ha hänt och vilken tur jag hade haft denna tisdagsmorgon, kände jag mig väldigt konstig. Har aldrig känt denna känsla förut och den går inte att beskriva.

Händelsen fick mig i alla fall att känna otrolig tacksamhet för allt jag har och känner i mitt liv. Men då jag vet att just denna händelse fick mig att känna denna tacksamhet, blir jag förbannad. Jag ska väl inte behöva ha en nära-döden-upplevelse för att få upp ögonen för vilket härligt liv jag lever, utan jag borde och ska för alltid vara tacksam när jag får känna allt det underbara som livet erbjuder och att jag inte råkar ut för några tokheter. Men visst var denna olycka en väckarklocka på att jag ofta tar saker i vardagen och livet för givet. Jag ser saker och ting med andra ögon nu....

Skärpning miss Wallström

Jag har faktiskt upptäckt att jag är ingen vidare bloggerska. Min vän M.Palm och jag diskuterade våra bloggar och hon sa att hon alltid brukar läsa min blogg, men att de senaste gångerna har det varit samma gamla inlägg om "Julgranen" som har synts överst på min sida. Jag är verkligen inte alls bra på att uppdatera. Vilket jag nu ska förbättra, annars är det ingen idé med min blogg och jag är nu beredd att göra ett sista försök. Det är inte så att jag tycker det är jobbigt, men jag kan aldrig få arslet ur vagnen. Jag älskar att skriva, och en blogg är det perfekta stället att uppfylla mina skrivbehov. Jag behöver bara komma över min lathet.

Julgranen

Jag vill bara notera att nu, klockan 01.10, har Sebbe och jag klätt klart julgranen. Vilken underbar stund. Alla klappar ligger under den fina granen och jag är så lycklig.